Oj, vilket väder vi har haft idag. Man bli så extra glad eftersom vi ännu inte hunnit vänja oss vid tanken att sommaren är på ingång. Idag har jag tänkt på att jag tror att det är lätt att ta sitt liv lite för allvarligt. Jag vill träna mig på att bara vara glad. Glad över att få leva. Glad för att jag har fantastiska vänner och en underbar familj. Glad för att jag idag kunde springa efter min förkylning igen och i bara shorts och linne. Glad över att solen skiner och att jag har så mycket kläder att jag måste ta ut vinterkläderna för att få plats med sommarkläderna.
Men mest av allt glad för att jag har fått lära känna Jesus. Han ger mitt liv en mening. Han gav till och med sitt liv för att jag skulle få förlåtelse för det som jag har gjort fel. Glad för att han talar och gör saker i mitt liv idag. Glad för att han använder mig.
Idag ringde jag Ella. Hon är den fina tanten som jag träffade för några veckor sedan på väg hem från stan. Hon var ute på en liten promenad. Vi pratade den gången om solen, våra liv om hälsa och skörhet mitt på gatan. Jag fick hennes telefonnummer och nu ringde jag henne för andra gången. Vi ska ses men hon behövde hämta lite krafter först. Jag ska komma till henne och fika och putsa fönster och kanske tvätta lite. Hon har ingen släkt och hennes kropp är svag. Hon skrev ner mitt nummer så nu kan hon ringa mig också. När vi precis ska avsluta samtalet säger hon något i stil med: "Vänta inte länge, tills du ringer igen menar jag." "Nej, det ska jag inte," lovar jag.
Det är såna som hon som jag kommer att sakna när jag ska ut och resa i höst. Kan verka konstigt eftersom jag träffat henne en gång och bara pratat med henne två gånger i telefon men så är det. Hon är så ärlig och så tacksam för mitt lilla samtal. Det är något alldeles särskilt vackert med äldre människor, en vishet och förnöjsamhet jag vill ha mer av.
Ja, jag ska alltså ut och resa till hösten. Jag tror faktiskt att Gud vill det. Det känns spännande och läskigt men just nu väldigt bra i alla fall. Det berättar jag mer om en annan dag.
Natti.
Men mest av allt glad för att jag har fått lära känna Jesus. Han ger mitt liv en mening. Han gav till och med sitt liv för att jag skulle få förlåtelse för det som jag har gjort fel. Glad för att han talar och gör saker i mitt liv idag. Glad för att han använder mig.
Idag ringde jag Ella. Hon är den fina tanten som jag träffade för några veckor sedan på väg hem från stan. Hon var ute på en liten promenad. Vi pratade den gången om solen, våra liv om hälsa och skörhet mitt på gatan. Jag fick hennes telefonnummer och nu ringde jag henne för andra gången. Vi ska ses men hon behövde hämta lite krafter först. Jag ska komma till henne och fika och putsa fönster och kanske tvätta lite. Hon har ingen släkt och hennes kropp är svag. Hon skrev ner mitt nummer så nu kan hon ringa mig också. När vi precis ska avsluta samtalet säger hon något i stil med: "Vänta inte länge, tills du ringer igen menar jag." "Nej, det ska jag inte," lovar jag.
Det är såna som hon som jag kommer att sakna när jag ska ut och resa i höst. Kan verka konstigt eftersom jag träffat henne en gång och bara pratat med henne två gånger i telefon men så är det. Hon är så ärlig och så tacksam för mitt lilla samtal. Det är något alldeles särskilt vackert med äldre människor, en vishet och förnöjsamhet jag vill ha mer av.
Ja, jag ska alltså ut och resa till hösten. Jag tror faktiskt att Gud vill det. Det känns spännande och läskigt men just nu väldigt bra i alla fall. Det berättar jag mer om en annan dag.
Natti.
Vart ska du resa? Man blir nyfiken=)
SvaraRadera