Ja, då kommer vi till den utlovade utläggningen om gårdagens citat. Jag skjuter upp detta till en annan stund då klockan inte är så mycket eftersom jag ändå vill samla mina tankar någolunda ordnat. Det var varit en lång dag. Imorse var jag i korskyrkan på Norrby tillsammans med mina nyfunna rumänska vänner. De var bra. Vi hade ju ingen rumänsk tolk så jag översatte bibelversar på ipaden och också sammanfattning och förenkling av predikan. De verkade berörda. Vi fick också tillfälle att be för dem. Några av dem grät. Det är frustrerande att inte kunna komunicera mer.
Men mitt i allt tycker jag det är så festligt att jag var i Moldavien för ett år sedan i två månader. I Moldavien har man två språk, ryska och rumänska. Mina ledare valde att vi skulle lära oss lite rumänska av olika anledningar, en av dem att rumänska har samma alfabet som vi. Vi hade egentligen en i teamet som kunde lite ryska och en som kunde lite rumänska, så det var egentligen inte ett självklart val. Men Gud ledde och nu kunde jag plocka fram min lilla bok och minnas mina små fraser. Inte visste jag att en fras som "kom, så går vi" kunde vara så användbar. Så det festliga är just att Gud vet vad han gör och att jag nu efteråt kan se det. Rubriken betyder fem på rumänska om ni inte listade ut det..
Jag inser att när man når ut till människor så vidgas hjärtat, om man tillåter Gud att göra det vill säga. Det gör ont, för det är obekvämt men det känns så rätt. Man får så mycket glädje och tacksamhet för att man dels har det så bra men också att just jag faktiskt kan göra något - även fast det är litet.
Så tror jag nämligen att det är, även fast det låter klyshigt. En kan inte hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Det vill jag göra. Idag. Nu.
Det får nog räcka så för idag.
Lite bilder från min tid i Moldavien.
Men mitt i allt tycker jag det är så festligt att jag var i Moldavien för ett år sedan i två månader. I Moldavien har man två språk, ryska och rumänska. Mina ledare valde att vi skulle lära oss lite rumänska av olika anledningar, en av dem att rumänska har samma alfabet som vi. Vi hade egentligen en i teamet som kunde lite ryska och en som kunde lite rumänska, så det var egentligen inte ett självklart val. Men Gud ledde och nu kunde jag plocka fram min lilla bok och minnas mina små fraser. Inte visste jag att en fras som "kom, så går vi" kunde vara så användbar. Så det festliga är just att Gud vet vad han gör och att jag nu efteråt kan se det. Rubriken betyder fem på rumänska om ni inte listade ut det..
Jag inser att när man når ut till människor så vidgas hjärtat, om man tillåter Gud att göra det vill säga. Det gör ont, för det är obekvämt men det känns så rätt. Man får så mycket glädje och tacksamhet för att man dels har det så bra men också att just jag faktiskt kan göra något - även fast det är litet.
Så tror jag nämligen att det är, även fast det låter klyshigt. En kan inte hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Det vill jag göra. Idag. Nu.
Det får nog räcka så för idag.
Lite bilder från min tid i Moldavien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar