För att stilla den anonyma personens nyfikenhet över vart jag ska åka så tänkte jag berätta det för er nu. Wait for it ... Rumänien. Jag kände för någon vecka sedan att jag ska åka just dit. Så det kommer jag att göra. Caminul Felix Barnbyar, ett arbete bland föräldrarlösa barn som ett svenskt par har startat, kommer jag bland annat att besöka. Jag tänker även besöka andra organisationer, känna in landet och kulturen och fråga Gud på plats om vad han kallar mig till. Känns spännande och roligt men så klart lite skrämmande. Vi får väl se om det blir någon som åker med mig annars får jag åka själv.
Rom. 4:18-22
"Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft – han var omkring hundra år gammal – och att Saras moderssköte var dött. Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria. Därför räknades han som rättfärdig."
Det här bibelordet tycker jag är så fantastiskt. Abraham fick ett löfte från Gud, han skulle bli far till många folk. Han blev väldigt gammal, nästan hundra år och hans fru var lika gammal hon. Alltså kunde dem inte få barn. Det var omöjligt. Men Abraham sviktade inte i tron då han tänkte på sin egen kropp utan han fick kraft genom tron. Abraham kände Gud. Han visste att hade Gud sagt något skulle det bli så. På engelska står det: "He was fully convinced that God was able to do what he had promised."
Så vill jag också vara. Inte tvivla en sekund på att Gud gör det han lovat. Jag tror att det är endast när vi blir som barn i vår relation till Gud som vi kan lita totalt. Ett litet barn som hoppar mot pappas famn är hundra procent säker på att pappa kommer att fånga.
Idag vill jag kasta mig in i Guds famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar