tjugo -åtta - dala - hääästaar.

Ett litet skämt från hipphipp för dig som sett det. haha!

Till lite mer djupare saker och dagens: citat

"God in his wisdom allows things that he easily in his power could have prevented." 

Graham Cooke

Så tror jag det är. Gud är helt enkelt större och har ett annat perspektiv än vi.
Min bön idag; ge mig, Gud, dina ögon.

Imorgon är det tentadax. Bäst att sova nu. Natti!

twenty seven.

Bra dag. Jobb, mat, löpartur i det otroligt vackra vädret. Därefter en liten tupplur innan vi åkte och handlade till kvällens matlagning.

Jag, Gabriel och Anton lagade mat till de rumänier som du (om du bor i Borås) säkert har sett. Vi gjorde tomat och pastasoppa. Lätt och gott. Kvart i sju stod det cirka 30 rumäner på trappan till Korskyrkan. Vi åt tillsammans och försökte på alla möjliga sätt kommunicera med varandra. På min fråga vilken stad de kommer ifrån sa de; Buzau. I denna provins som ni ser nedan ligger en stad på 100 000 invånare.

De är så fina och precis som alla andra vill dem ge sina barn en bra framtid och gör allt de kan för att lyckas med detta. 

De har berört mitt hjärta.

Peace.

douăzeci şi şase.

Detta är 26 på rumänska. Jag var i Korskyrkan idag på konfirmations gudtjänst och två kvinnor från Rumänien gick med mig. De var glada över att få vara där och jag hoppas de fick ut något av mina och googles försök till översättning. Imorgon ska vi laga mat där för alla rumänier i stan.

Min bön de senaste har varit: ge mig ett hjärta för de rumänska folket.
Början på bönesvaret dröjde inte länge.

Nu spelar jag gitarr. Om man vill bli bra på något har jag märkt att det krävs övning så därför ägnar jag lite av den här söndagskvällen till just det.

För dig som inte har stenkoll på var Rumänien ligger kommer här en liten karta:

25. abraham

Idag känner jag mig som Abraham. Han var en man i Biblen. Gud sa till honom att han skulle ge honom ett land och att han skulle ge sig av. Han visste inte vart han var på väg men Gud hade lovat att visa vägen. Det han visste var att han inte kunde vara kvar på platsen han var på nu. 

Jag vet att jag INTE kan vara kvar och att jag ska vidare. Men mer än att jag ska till Rumänien till hösten vet jag inte..

Spännande och skrämmande.

20:e

Jag har varit mycket upptagen det senaste och helt enkelt glömt bort min blogg. Så ledsen för att jag missade några dagar. Egentligen så tycker jag det är rätt bra att jag glömt, för det visar ju att jag var fullt upptagen med att leva!

Igår var jag och pappa på Björkö för att göra iordning båten för att lyftas i sjön. Vi tvättade, putsade, skrapade och målade. Har fortfarande blå färg på armen som bevis om någon inte skulle tro mig. ;)

Idag jobbar jag för Björn Fixare. Adminitration och så. Snart ska jag åka och inhandla diverse saker.

Ha de gott idag, mina vänner!

Peace!

fourteen - framtiden och tro.

För att stilla den anonyma personens nyfikenhet över vart jag ska åka så tänkte jag berätta det för er nu. Wait for it ... Rumänien. Jag kände för någon vecka sedan att jag ska åka just dit. Så det kommer jag att göra. Caminul Felix Barnbyar, ett arbete bland föräldrarlösa barn som ett svenskt par har startat, kommer jag bland annat att besöka. Jag tänker även besöka andra organisationer, känna in landet och kulturen och fråga Gud på plats om vad han kallar mig till. Känns spännande och roligt men så klart lite skrämmande. Vi får väl se om det blir någon som åker med mig annars får jag åka själv.

Rom. 4:18-22

"Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft – han var omkring hundra år gammal – och att Saras moderssköte var dött. Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria. Därför räknades han som rättfärdig."

Det här bibelordet tycker jag är så fantastiskt. Abraham fick ett löfte från Gud, han skulle bli far till många folk. Han blev väldigt gammal, nästan hundra år och hans fru var lika gammal hon. Alltså kunde dem inte få barn. Det var omöjligt. Men Abraham sviktade inte i tron då han tänkte på sin egen kropp utan han fick kraft genom tron. Abraham kände Gud. Han visste att hade Gud sagt något skulle det bli så. På engelska står det: "He was fully convinced that God was able to do what he had promised."

Så vill jag också vara. Inte tvivla en sekund på att Gud gör det han lovat. Jag tror att det är endast när vi blir som barn i vår relation till Gud som vi kan lita totalt. Ett litet barn som hoppar mot pappas famn är hundra procent säker på att pappa kommer att fånga. 

Idag vill jag kasta mig in i Guds famn.

För ett inlägg på samma tema: Childlike Faith

tretton.

Tänk när man var tretton år. Det var länge sedan. Häromdagen när jag pratade i telefon, så nämnde mannen, ja, det är ni som bor på centigatan. I ren chock svarade jag ja. Det gjorde vi en gång och vid närmare eftertanke så var det faktiskt 15 år sedan vi flyttade därifrån. Oj, vad tiden går fort.

Senast igår satt jag och gungade på stora lekplatsen men min vän Anna. Tänk va många timmar, dagar jag har gungat där. En gång för många år sedan på gungorna skrev jag och min vän Johanna en sång. Refrängen lånade vi från en annan sång. Våra vänners mamma dog väldigt hastigt så för att fokusera på hoppet sjöng vi på gungorna med blicken mot skyn.

Keth står på muren,

himmelens mur.

Hon väntar där på både dig och mig.

Hon har det bra det vet vi allihopa,

för hon hade Gud i hjärtat när hon dog.

Vi ses i himlen,

vi ses i himlens ljusa land.

På gator utav guld,

där ska vi vandra hand i hand.

Vi ses i himlen,

vi ses i himlens ljusa land.

På gator utav guld,

där ska vi gå.

12 maj.

Mitt barn, jag älskar dig, mitt barn.
Jag vill ge dig en gåva, en gåva.
Något fint, vill jag ge till dig.

Jag ger det dyrbaraste,
jag ger mig själv till dig.
Jag ger det dyrbaraste,
jag ger mig själv till dig.

Otroligt vacker sång av Niklas Hallman.

dagens: bloggtips.

Min kusin, Johanna Gell, har börjat blogga. Ett inlägg än så länge men en väldigt bra början. Ska bli roligt att följa hennes tankar och liv.

Bloggen hittar du här: aloverofhispresence

nio - ta grodan.

Jag har lätt för att ha för höga krav på mig själv vilket gör att man ständigt blir besviken på sig själv. Jag tror att Gud idag bara vill att jag ska ta grodan. Han förväntar sig inte att jag ska simma över Atlanten utan idag räcker det att ta simborgarmärket grodan. Då behöver man endast hoppa i vattnet och doppa huvudet. Vatten är också ofta en bild på den Helige Ande, som en hjälpare vi inte kan se men som ändå verkar i världen högst påtagligt. Så idag räcker det för mig att omslutas av Anden. Mer kräver inte Gud och då ska jag inte kräva mer av mig själv heller.

Det är i barnaskapet och i lättheten att leva som glädjen finns. Så idag ska jag bara vara glad över att få finnas till.

Vill du också ta grodan idag? Berätta ditt svar för Gud.

eight.

På denna vackra ö kommer jag bo 5 veckor i sommar. Heaven.

numerå sju.

Oj, vilket väder vi har haft idag. Man bli så extra glad eftersom vi ännu inte hunnit vänja oss vid tanken att sommaren är på ingång. Idag har jag tänkt på att jag tror att det är lätt att ta sitt liv lite för allvarligt. Jag vill träna mig på att bara vara glad. Glad över att få leva. Glad för att jag har fantastiska vänner och en underbar familj. Glad för att jag idag kunde springa efter min förkylning igen och i bara shorts och linne. Glad över att solen skiner och att jag har så mycket kläder att jag måste ta ut vinterkläderna för att få plats med sommarkläderna.

Men mest av allt glad för att jag har fått lära känna Jesus. Han ger mitt liv en mening. Han gav till och med sitt liv för att jag skulle få förlåtelse för det som jag har gjort fel. Glad för att han talar och gör saker i mitt liv idag. Glad för att han använder mig.

Idag ringde jag Ella. Hon är den fina tanten som jag träffade för några veckor sedan på väg hem från stan. Hon var ute på en liten promenad. Vi pratade den gången om solen, våra liv om hälsa och skörhet mitt på gatan. Jag fick hennes telefonnummer och nu ringde jag henne för andra gången. Vi ska ses men hon behövde hämta lite krafter först. Jag ska komma till henne och fika och putsa fönster och kanske tvätta lite. Hon har ingen släkt och hennes kropp är svag. Hon skrev ner mitt nummer så nu kan hon ringa mig också. När vi precis ska avsluta samtalet säger hon något i stil med: "Vänta inte länge, tills du ringer igen menar jag." "Nej, det ska jag inte," lovar jag.

Det är såna som hon som jag kommer att sakna när jag ska ut och resa i höst. Kan verka konstigt eftersom jag träffat henne en gång och bara pratat med henne två gånger i telefon men så är det. Hon är så ärlig och så tacksam för mitt lilla samtal. Det är något alldeles särskilt vackert med äldre människor, en vishet och förnöjsamhet jag vill ha mer av.

Ja, jag ska alltså ut och resa till hösten. Jag tror faktiskt att Gud vill det. Det känns spännande och läskigt men just nu väldigt bra i alla fall. Det berättar jag mer om en annan dag.

Natti.

Den 6:e maj - han och jag.

Framförde mitt engelska tal idag. Väldigt skönt att ha det gjort måste jag säga!! Nu är det bara tre tentor kvar och sen är engelskan färdig. Yay!

Till livets djupare frågor. Igår funderade jag på vad jag låter min tro kosta mig. Att vara kristen är så mycket mer än att komma till himlen. Det är inte bara att säga ja till Jesus och sen har du en biljett till himlen. I och för sig är det också sant. Men Jesus sa: "Kom och följ mig" till de människor han träffade. Om jag följer honom så kommer jag till slut att hamna i himlen, för där är ju han.. Men på vägen dit är utmaningen att gå så mycket som möjligt i hans fotspår. Göra det han gjorde, säga det han sa, se det han såg, älska så som han.. Första steget är ju ändå då att veta vem Jesus var och är idag.

När jag läser om Jesus i Bibeln så slås jag av hur han hade tid för varje människa han träffade. Han åt med den som ingen annan ville äta med för hans kärlek räcker till för alla. Han pratade med den som han enligt lag inte fick prata med för att det var inte en lag Gud skapat utan som människor kommit på. Han kallade Sackeus som lurade andra på pengar för ren, för han såg vad Gud skapade honom till att vara. På ett ställe i Bibeln står det att Gud ser inte till det yttre utan till hjärtat. Jesus visade att det är sant, han visade vem Gud är.

Så, igår funderade jag på vad jag låter min tro kosta mig. 

- Hur mycket ska jag ge?
- Räcker det med pengar till tiggarna ibland?

- Vill Gud att jag ska ta extra jobb för att kunna köpa mat och hyra någonstans för dem att bo om det inte finns någonstans gratis?

- Vill Gud att jag ska ge bort mina kläder?

- Vad begär Gud av mig?

Idag slog det mig. Nu vet jag. Jag vet vad Gud vill ha. Han vill ha ALLT. Hela mig. Mina pengar, min tid, mina relationer, mina ägodelar, mina beslut, mina ord, mina handlingar, mina öron, mina ögon, mina händer. Hela mig. Det är först när jag ger bort allt jag är som Han kan ge det tillbaka till mig. Jag ger upp rätten till att äga allt jag äger och ha allt jag har. Då han får styra mitt liv och leda mig och mina beslut i allt jag gör, lever han igenom mig. Då blir jag inte någon supermänniska som gör allt rätt. Nej, då blir jag det mesta och bästa versionen av mig som jag någonsin kan bli.

Dagens dikt:

Mitt blir hans.

Han blir min.

Jag blir hans.

Jag blir jag.

Jag blir som Han. 

                        /Kristin

c i n c i

Ja, då kommer vi till den utlovade utläggningen om gårdagens citat. Jag skjuter upp detta till en annan stund då klockan inte är så mycket eftersom jag ändå vill samla mina tankar någolunda ordnat. Det var varit en lång dag. Imorse var jag i korskyrkan på Norrby tillsammans med mina nyfunna rumänska vänner. De var bra. Vi hade ju ingen rumänsk tolk så jag översatte bibelversar på ipaden och också sammanfattning och förenkling av predikan. De verkade berörda. Vi fick också tillfälle att be för dem. Några av dem grät. Det är frustrerande att inte kunna komunicera mer.

Men mitt i allt tycker jag det är så festligt att jag var i Moldavien för ett år sedan i två månader. I Moldavien har man två språk, ryska och rumänska. Mina ledare valde att vi skulle lära oss lite rumänska av olika anledningar, en av dem att rumänska har samma alfabet som vi. Vi hade egentligen en i teamet som kunde lite ryska och en som kunde lite rumänska, så det var egentligen inte ett självklart val. Men Gud ledde och nu kunde jag plocka fram min lilla bok och minnas mina små fraser. Inte visste jag att en fras som "kom, så går vi" kunde vara så användbar. Så det festliga är just att Gud vet vad han gör och att jag nu efteråt kan se det. Rubriken betyder fem på rumänska om ni inte listade ut det..

Jag inser att när man når ut till människor så vidgas hjärtat, om man tillåter Gud att göra det vill säga. Det gör ont, för det är obekvämt men det känns så rätt. Man får så mycket glädje och tacksamhet för att man dels har det så bra men också att just jag faktiskt kan göra något - även fast det är litet.

Så tror jag nämligen att det är, även fast det låter klyshigt. En kan inte hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Det vill jag göra. Idag. Nu.

Det får nog räcka så för idag.

Lite bilder från min tid i Moldavien.

f y r a

A faith without deeds is nothing worth.

En tro som inget kostar är inget värt.

Längre utläggning kommer imorgon.

3:e

Under min promenad som jag just tog blev jag så glad. Våren är här! För tillfället är mitt minneskort borta så jag bjuder på redan upplagda bilder. Men iaf, njut!

 

a n d r a .

Gokväll!

Här sitter jag på min röda matta, dricker blåbärste och lyssnar på Andrew Peterson. Jag försöker minnas vad jag gjort idag och det ska vi nog kunna komma på.. Jo, jag vaknade - tänka sig. ;) Efter frukost lyssnade jag på undervisning om en bok i bibeln som heter Apsotlagärningarna. Väldigt bra och den handlar just om vad som hände åren efter att Jesus dött och uppstått. Spännande bok!

Har jobbat idag med administration och skickat över 30 fakturor. Nu är det en månad kvar på Björn Fixare för min del innan jag lämnar över. Det är en hel del kvar att göra kan man säga.. Men gripas att panik eller oro hjälper ingen. När det mest nödvändiga jobbet var klart åt jag mat och sov sedan lite grann. Det var skönt. 

Jobbade sedan lite med mitt engelska tal jag ska framföra på måndag om Sydafrika. Inte det roligaste jag gjort men vill man ha sitt betyg så har man inget val. Ska allt bli lite skönt att bli klar med kursen även fast det har varit roligt och givande. Självinsikten kanske är den som vuxit mest under det här året. Känner mig så mycket sämre på engelska nu än innan jag började för nu vet jag hur mycket fel jag säger och skriver hela tiden. Prepositioner är det svåraste. Men ibland får man bara glömma det där och prata på och göra sig förstådd.

Jennifer Carlsson, min vän, var här och det blev te, pannkakor och massa prat. Så trevligt! :)

Efter ett litet personalmöte på kvällskvisten så tittade jag över vad jag ska göra innan Café Boa är redo att öppna för sommaren den 27 juni. Åh, längtar så till sommaren, Fotö och havet. Älskar det.

Avslutar den här dagen med ett tack för idag och lite sommar inspiration.

första maj.

Då var det första maj. Första dagen i månaden då Kristin ska försöka blogga varje dag. Vad hände med den hösten och vinter? Jag vet inget mer än att timmar blev till dagar som blev till veckor som blev till månader som på något sätt tog mig till den första maj 2013.

Idag har varit en dag med mycket kvalitetstid. Sånt gillar jag!

Ikväll åkte jag och några kompisar ner med mackor och kaffe till de människor från Rumänien som kommit hit för att tjäna pengar genom att tigga på gatorna. De har ingenstans att sova så de håller hus på Central Stationen och Resecentrum. De var otroligt trevliga och det var fantastiskt roligt att få använda den lilla rumänska som jag lärde mig i Moldavien för ett år sedan. Vi fick även tillfälle att be för dem och de var verkligen berörda.

Jag kommer säkerligen att besöka dem igen och ska försöka hitta lite mediciner till en kvinna som hade hjärtproblem imorgon.

Jag har idag också fortsatt med dekorationen till Café Boa på Fotö där jag ska jobba till sommaren. Jag satsar på snygga och enkla saker som inte kommer kosta allt för mycket. Har saknat att vara kreativ.

Men nu ska jag sova. Har en hel del att göra imorgon.

Nattinatti.