Olika men lika.

Innanför stängda portar är vi likadana,
fria att ha på oss vad vi vill,
eller kanske just att inte ha på oss.
Solen steker, 
det salta vattnet drar in över stranden,
vi känner lukten av hav,
vi hör kvinnoröster skratta och prata glatt.
Idag är det kvinnodag på stranden.

När vi närmar oss portarna bli olikheterna mer tydliga.
Lager på lager tar du på dig,
tills det bara ögonen är synliga.
Omöjligt att se om det är av egen religös övertygelse, 
enbart plikttrogenhet, tvång 
eller familjetradition som ligger bakom. 

När vi passerar porten skiljs vi åt,
jag i min sommarklänning,
för det är ju 45 grader ute,
och du i din nikab.

Innanför hemmets portar,
pågår det som egentligen spelar roll
för både dig och mig.
Finns det kärlek?
Finns det frid?
Finns det glädje?
Finns det frihet?
Finns det gemenskap?

Porten ut ur det här livet,
kommer vi en gång,
båda att gå igenom.
Jesus sa att han är vägen, 
sanningen och livet.
Inte bara sen, 
utan i allra högsta grad,
nu.

Hjärtats port,
öppnade jag för Jesus.
Jag sa ja, kom in i mitt hjärta.
Den vän jag i honom fann,
hoppas jag du också hittar.

Av: Kristin