Nu i veckan var jag på Fotö. Jag kastar härmed ut min tidigare uppfattning att det måste vara tråkigt att bo på Fotö på vintern.
Vem kan inte annat än älska en sådan här vy?
Imorgon börjar engelskan igen och jag ska också se till att det blir mer jobbat. Ska bli skönt på sätt och vis, men njuter mesta möjliga av sista dagen på "jullovet".
Jag lyssnade just till en kvinna vid namn Heidi Baker. Galnare, häftigare och mer självuppoffrande kvinna får du leta efter. Hon har gett sitt liv till människorna i Mocambique. Hon älskar Gud och brinner för att ge honom till alla människor hon möter. Hon hittar barn på gatan och på soptippar som hon tar med sig hem. Hon är min förebild.
Själv säger hon ofta: "Stop for the one". Hon menar att det är det vikigaste vi kan göra, att stanna för den ende levande Guden och säga ja, jag vill leva tillsammans med dig och även stanna för den människa som står framför oss just nu. Det är så fantastiskt tycker jag, att även fast Gud är så stor och har skapat allt vill han inget hellre än att ha en egen relation till dig och mig.
Idag så sa Heidi: "It matters what we think, how we see the world and what we focus on." Jag tror hon har rätt. Om jag för alltid fokuserar på de saker jag inte har, äger eller har tillgång till kommer jag för alltid att göra just det och därmed leva ett otillfredställt och strävande liv. Handlar inte om att vi inte ska få längta efter mer, vilja lära oss nya saker eller får önska oss presenter. Det handlar om att vara tacksam för just det jag har idag, att välja glädje. För visst har vi massor av saker att vara glada för?!!!
Jag är idag extra glad för glittrande snö, fina samtal med vänner och en söndag att bara vila på.
