Wrexham fortsätter att överraska; idag 22 grader. Jag njuter i fulla drag.
Att spendera hela förmiddagen ute och rensa ogräs var idag ingen uppoffring, snarare ett privilegium.
Om du inte läst mina nyhetsbrev eller glömt av vad jag berättat om så kan du nu läsa dem under fliken: nyhetsbrev. Smart va!?
En berättelse från förra veckan:
Vi skulle en kväll gå på något som kallas treasure hunt, vilket går ut på att man frågar Gud om ledtrådar till att hitta den skatt som han vill att vi ska prata med den kvällen. Vi är alla Hans skatter men utmaningen är att hitta den som behöver få lite extra omsorg, någon att prata med eller bara någon som lyssnar just den kvällen. Jag och två till skulle gå tillsammans och vi satte oss ner och skrev upp; plats, utseende, namn, böneämne och random på varsin lapp. Nu var det upp till Gud att tala till oss så att vi kunde fylla i under dessa rubriker. Bland annat så fick en av oss namnet John och en puffig jacka, en annan såg en bild av en tjej som stod lutad mot en vägg - ledsen och ensam och jag fick röd keps, och ett speciellt torg.
Vi gav oss ut på stan och började vår skattjakt. Vi mötte två yngre killar varav en av dem hade en röd keps så vi stannade dem och pratade med dem en kort stund. Vi fick tala om för dem att de var Guds skatter.
Vi gick vidare och såg en man som blev arresterad av polisen på det torget jag sett. Han hade en puffig jacka, vi kunde inte prata med honom men vi bad för honom där och då på håll.
Vi traskade vidare och fann en man utanför en bar som var rätt så full. Vi började prata med honom och hans namn var inget mindre än; John. Vi pratade med honom i en halv timma om livet och Gud. Rätt som det var kom hans flickvän ut ur puben. Hon var upprörd och rätt aggresiv. Vi började prata med henne och hon lungade ner sig efter ett litet tag. Vi flyttade för vi stod precis på ett gathörn där folk gick förbi och hamnade då vid sidan av puben mot en vägg.
Där var hon, tjejen som var ledsen och ensam. Hon berättade om sitt liv och uttryckte sina känslor. Hon hade tre barn som inte bodde med henne, hon hade bara sin hund och till råga på allt hade hon en hjärntumör som läkarna inte visste vad det skulle göra åt. Det enda hon ville var att någon skulle bry sig om henne. Vi fick be för henne och hon blev så berörd att hon grät. Hon omfamnade oss med pussar och kramar när vi gick.
Att få prata, lyssna
och bara älska människor
är det bästa.
Till sist, lite fler bilder.
