Courage.

Jag hittade en dikt jag skrev här på bloggen innan jag åkte till Indien.
Jag gillar den så här får ni den igen.

Det krävs
Mod att se igenom
Mod att älska
utan att bli älskad tillbaka

Mod att släppa andra in
Mod att se den
ingen annan ser
Mod att dela livet
med den som behöver det

Mod att inte nöja sig
Mod att ge sig ut
på otrampad mark
Mod att låna ut
utan förvänta sig något tillbaka

Ge mig mod att älska
för att du älskat mig först.

Kristin är förvirrad.

Musikalen Feber

Nu har jag varit hemma i 1 månad och 2 dagar.
Känns som ett år.
Overkligt.
Två världar som krockar inom mig.
Nuet, endast nu.
Kan jag leva.
Det är svårt.
Väldigt svårt.
Längtar efter luft.


Just nu består mitt liv av Musikalen Feber. En musikal som uppförs fem gånger i Bodakyrkan av Bodaskolans mellanstadie och inhyrda musiker. Min mamma har skrivit text och manus och Magnus Hylander musiken.

Det har varit hektiskt men det är verkligen bland det roligaste jag vet att få se barnen lyckas och sprida glädje på scenen. Man inser också att saker och ting alltid tar längre tid än vad man beräknat. Kanske bäst att dra sig tillbaka och samla kraft för morgondagens premiär.

Ha de fint så länge, K.

Indien är verkligen ett fantastiskt land

Indien är verkligen ett fantastiskt land
där man överallt i lägenheten hittar sand.
Maten är stark men väldigt god
och man äter den helst inte vid ett bord.
Indien var för mig okänt
på alla plan de av mig får godkänt.
Mycket glädje och många skratt
men inte att jag sätter mig bakom en ratt.
En del har inte mat för dagen
andra är runda om magen.
Många är övergivna, slagna och ensamma
de har ingen som deras hår kan kamma.
I detta land har jag mött mycket smärta
men jag vill tillbaka till landet som fångat mitt hjärta.

Här sitter jag och tänker, det kan ni väl förstå, att vad man ska göra med sitt liv är inte lätt att komma på.

Vad visste jag om livet då?
Inte mycket.

Vad vet jag nu?

Inte mycket mer.
Vad ska jag göra med mitt liv?
Gud jag ber dig,
tala till mig.