Vad drömmer jag om?
Vad längtar jag efter?
Vad vill jag uppnå?
Vad vill jag med glädje se tillbaka på?
Jag vill LEVA.
Nu.
For andra.
Men samtidigt for mig själv.
Felet har jag gjort att tappa bort mig själv.
Så jag vill alltså
LEVA.
Nu.
For andra.
For mig.
Helhjärtat.
Rent.
Med siktet inställt på
HIMLEN.
Men for nu tanker jag LEVA med allt jag ar.
Vad längtar ditt innersta efter?
torsdag 30 september 2010
På ett tåg genom ett okänt land.
På ett tåg genom ett okänt land tänker jag.
I en vagn bland många andra andas jag.
Från min fuktiga sits ser jag indier slänga skräp genom fönstret.
I min hörlurar hör jag Andrew Peterson.
Över mitt huvud springer kackelackor medan jag funderar över livet.
Fram och tillbaka vaggas jag av ett tåg genom ett land om för mig är okänt.
----
Vissa saker kan vi påverka, andra inte.
Jag kan välja om jag vill åka tåg och om jag väljer det ingår skakningarna, oavsett om jag gillar dem eller ej.
Men jag kan alltid välja min inställning till det.
Sa, jag väljer att gilla skakningarna eftersom de påminner mig om tågen till Varberg om sommaren.
Jag väljer även att inte bry mig om kackelackorna eftersom min irritation inte biter på dem.
Sa vad gör du?
Eller mer intressant kanske, på vilket satt gör du vad du gör?
I en vagn bland många andra andas jag.
Från min fuktiga sits ser jag indier slänga skräp genom fönstret.
I min hörlurar hör jag Andrew Peterson.
Över mitt huvud springer kackelackor medan jag funderar över livet.
Fram och tillbaka vaggas jag av ett tåg genom ett land om för mig är okänt.
----
Vissa saker kan vi påverka, andra inte.
Jag kan välja om jag vill åka tåg och om jag väljer det ingår skakningarna, oavsett om jag gillar dem eller ej.
Men jag kan alltid välja min inställning till det.
Sa, jag väljer att gilla skakningarna eftersom de påminner mig om tågen till Varberg om sommaren.
Jag väljer även att inte bry mig om kackelackorna eftersom min irritation inte biter på dem.
Sa vad gör du?
Eller mer intressant kanske, på vilket satt gör du vad du gör?
söndag 26 september 2010
Underbara barn.
Fler bilder kan du hitta på facebook på min profil, albumet heter Indien del 1.
Jag har det jättebra och är nu i Hyderabad på OMs bas på lite semester. Skriver mer en annan gång. Hör gärna av dig till mig på facebook eller mail så jag får veta hur du har det!
Kramar, Kristin.
torsdag 16 september 2010
En motorvag genom sovrummet.
Okej, jag erkanner, rubriken ar en overdrift men jag gillar den. Dock upplever jag och Kajsa kanske det narmsta du kan komma. Det gar en asfaltsvag utanfor huset, alltsa en ratt bra vag vilket betyder att det hela tiden gar bilar dar. Fran tidig morgon till sena kvallen. En sak som ar vart att kanna till i sammanhanget ar att indier anvander sin tuta lite fler ganger an vi svenskar, rattare sagt sa ofta som mojligt. De tutar at varandra, for att varna nar det narmar sig en korsning, at nagot djur, at fotgangare, at allt helt enkelt. Ibland nar man gar flera meter ifran tutar de pa en i fall att man skulle gora ett hastigt utsprang rakt over gatan, vilket inte kanns sa troligt. Bast att tuta en gang extra verkar vara deras matto. Sa nar man ligger dar och ska sova tutar det hela tiden. Sjalvfallet later inte alla tutor likadant utan valdigt olika, en del ar fruktansvarda. Igar borjade en festival av nagot slag, sattet vi marker av den pa ar i alla fall att de i en hogtalare som sitter pa en stolpe utanfor vart fonster spelar musik fran halv sex pa morgonen till elva pa kvallen. Uttrottande? JA!
Ibland funderar jag pa hur vi lyckas att sova pa natterna men pa nagot satt gar det. Dels sa ar dagarna och varmen valdigt uttrottande och dels sa ar vi nog manniskor som har latt for att sova varsomhelst. Tur det, 3 manader utan bra somn hade inte varit sa roligt!
En kvall nar nagra killar fran barnhemmet hjalpte oss att bara hem vattendunkar med dricksvatten upptackte vi att vi har nagot sa lyxigt som utebelysning. Yey. En annan kvall tankte jag att jag skulle flytta pa den gamla svabben som lag utanfor var dorr, det skulle jag inte gjort for det var ett myrbo i den. Usch. Pa var gata ar det faktiskt sophamtning vilket gor den till en valstadad och fin gata, sa svabben aker nog med naste gang.
En dag nar vi varit och handlat frukt och var pa vag hem hande nagot fruktansvart roligt. Jag vill varna for att det kanske inte later sa roligt nu nar du laser det men det var det da i alla fall. Vi gick dar och pratade och helt plotsligt sa skiter en fagel precis over oss vilket slutar med att Kajsa har fagelbajs pa armen, handen och byxorna. Jag och mannen i bilen bakom oss kunde inte sluta skratta. Haha. Kajsa var inte lika glad sa vi skyndade oss hem.
Jag och Kajsa var overtygade om att regnperioden var i maj, juni nagongang nar vi kom ner hit. Strax efter vi kom ner fick reda pa att sa inte var fallet. Regnperioden infaller oktober till december. Vanligtvis sa regnar det inget alls i augusti och september men det har det gjort i ar sa indierna sjalva ar lite forbryllade over det konstiga vadret. I vilket fall som helst ar det val bara att vanta sig regn, regn och annu mer regn. Det har regnat nagra ganger redan och det ar inte snallt, svenskt, sommarregn utan har snackar vi monsunregn. For dig som inte har varit med om detta sa kan du tanka dig flod. Vagen som skolbussen tar till skolan ar redan vattentackt pa flera stallen. Vi fick hora att nar det ar som varst sa kan inte bussen kora anda fram sa att da maste man vada i vattnet den sista biten. Jag kan for min inre syn inte forestalla mig alla kvinnliga larare i sina fina drakter vada i vattnet barandes pa sma fyraariga barn, jag hoppas jag kan aterkomma med bild om detta skulle intraffa. Jag har hort att det ska vara ormar i vattnet vilket inte kanns sa roligt men var dag har nog av sin egen plaga sa det tanker jag inte oroa mig for nu.
Allt har i Indien ar valdigt billigt och det forvanar mig hur snabbt vi har anpassat oss. Jag tyckte att gymkortet jag kopte for 82 kr/manad var valdigt dyrt. Vi kan fa 50 skolluncher for det priset, sa du kanske forstar hur vi tanker. Man laser pa allting och prutar sa fort det ar mojligt. Sen efterat nar man raknar om till svenska kronor kan det visa sig att vi prutade ner priset 1,50 kr och vi kanner oss nojda. En svensk krona ar sex rupies.
Till sist vill jag saga att jag trivs bra har. Volontararbetet kanns meningsfullt vilket gor dagarna roliga.
Jag saknar er.
Love, Kriss.
Ibland funderar jag pa hur vi lyckas att sova pa natterna men pa nagot satt gar det. Dels sa ar dagarna och varmen valdigt uttrottande och dels sa ar vi nog manniskor som har latt for att sova varsomhelst. Tur det, 3 manader utan bra somn hade inte varit sa roligt!
En kvall nar nagra killar fran barnhemmet hjalpte oss att bara hem vattendunkar med dricksvatten upptackte vi att vi har nagot sa lyxigt som utebelysning. Yey. En annan kvall tankte jag att jag skulle flytta pa den gamla svabben som lag utanfor var dorr, det skulle jag inte gjort for det var ett myrbo i den. Usch. Pa var gata ar det faktiskt sophamtning vilket gor den till en valstadad och fin gata, sa svabben aker nog med naste gang.
En dag nar vi varit och handlat frukt och var pa vag hem hande nagot fruktansvart roligt. Jag vill varna for att det kanske inte later sa roligt nu nar du laser det men det var det da i alla fall. Vi gick dar och pratade och helt plotsligt sa skiter en fagel precis over oss vilket slutar med att Kajsa har fagelbajs pa armen, handen och byxorna. Jag och mannen i bilen bakom oss kunde inte sluta skratta. Haha. Kajsa var inte lika glad sa vi skyndade oss hem.
Jag och Kajsa var overtygade om att regnperioden var i maj, juni nagongang nar vi kom ner hit. Strax efter vi kom ner fick reda pa att sa inte var fallet. Regnperioden infaller oktober till december. Vanligtvis sa regnar det inget alls i augusti och september men det har det gjort i ar sa indierna sjalva ar lite forbryllade over det konstiga vadret. I vilket fall som helst ar det val bara att vanta sig regn, regn och annu mer regn. Det har regnat nagra ganger redan och det ar inte snallt, svenskt, sommarregn utan har snackar vi monsunregn. For dig som inte har varit med om detta sa kan du tanka dig flod. Vagen som skolbussen tar till skolan ar redan vattentackt pa flera stallen. Vi fick hora att nar det ar som varst sa kan inte bussen kora anda fram sa att da maste man vada i vattnet den sista biten. Jag kan for min inre syn inte forestalla mig alla kvinnliga larare i sina fina drakter vada i vattnet barandes pa sma fyraariga barn, jag hoppas jag kan aterkomma med bild om detta skulle intraffa. Jag har hort att det ska vara ormar i vattnet vilket inte kanns sa roligt men var dag har nog av sin egen plaga sa det tanker jag inte oroa mig for nu.
Allt har i Indien ar valdigt billigt och det forvanar mig hur snabbt vi har anpassat oss. Jag tyckte att gymkortet jag kopte for 82 kr/manad var valdigt dyrt. Vi kan fa 50 skolluncher for det priset, sa du kanske forstar hur vi tanker. Man laser pa allting och prutar sa fort det ar mojligt. Sen efterat nar man raknar om till svenska kronor kan det visa sig att vi prutade ner priset 1,50 kr och vi kanner oss nojda. En svensk krona ar sex rupies.
Till sist vill jag saga att jag trivs bra har. Volontararbetet kanns meningsfullt vilket gor dagarna roliga.
Jag saknar er.
Love, Kriss.
lördag 11 september 2010
En dagsutflykt in till staden.
Okej, vart ska jag borja. Igar var vi som sagt lediga fran skolan sa vi sov lange och sedan besokte vi barnhemmet. Dar lekte vi med barnen, pa kvallen sen sa holl jag i en liten bonestund. VI sjong lite, jag berattade en bibelberattelse och sen bad vi tillsammans. 13 valdigt fina barn som bor dar. Darefter gick vi for att hitta nagot att ata. Vi gick runt en stund och till slut hittade vi ett gatukok, vi tog med oss maten hem. Den var valdigt god. Det ar faktiskt sa att det ar billigare att kopa fardig mat pa gatan an att laga sjalv.
Idag sa skulle vi in till stan tankte vi och inte visste vi da vilket aventyr det skulle bli. Vi borjade med att fraga Ruth pa barnhemmet om vilken buss vi skulle ta och vad olika saker hette. Darefter gick vi till busshallplatsen och tog en buss in mot stan. An sa lange gick det fint, nu skulle vi ta buss nummer 27L men efter att ha fragat flera stycken skulle det tydligen ga bra med 27H ocksa sa vi hoppade pa denna. Det vi missade var att en del av 27H gick till ratt stalle och en del gjorde det inte. Detta var den felaktiga men vi var ju redan pa sa vi fick snallt aka med och hoppas pa det basta. Pa bussen fick vi hjalp av en kille som kunde bra engelska han visade var vi skulle ga av oss hjalte oss till en tagstation i Egmore, dar betalade han var biljett och visade vart taget skulle ga och lamnade oss sedan. Han tyckte nog att vi skulle ha med oss nagon indier nu i borjan.. Vi akte taget och kom till ratt station, darifran tog vi en auto till cotton market, dit vi skulle. Nar vi val var dar var det bara en gatan som inte hade fardigsyddaklader som vi ville ha sa vi gick da till Spencers Placa dar Kajsa varit tidigare.
Har var nastan alla vasterlanskt kladda sa man kande sig nerkladd nar man kom i lite skabbiga klader. Vi at pa en pizzahat och sen gick vi i affarer for att se om vi kunde hitta nagra indiska klader sa att vi passar in lite battre. Jag hittade en dress som jag ville ha och de skulle bara sy pa armar at mig och det skulle ta 10 minuter sa de. Vi satte oss for att vanta. Forst var skraddaren pa bon se det skulle ta lite extra tid, darefter gick strommen sa vi vantade, vantade och vantade. Till slut hade det gatt en timma och strommen hade fortfarande inte kommit sa vi fick tillbaka pengarna och gick var vag. Nu hade klockan blivit sex och vid sju ar det morkt sa vi kande oss lite stressade! Vi fick reda pa vilken buss vi skulle ta av mannen i affaren, han googlade det. haha. Nar vi hittat busshallplatsen och kommit pa ratt buss sa kom vi till problemet, nar ska vi ga av? Alla vi fragade sa olika saker sa vi var smatt forvirrade. Vi klev av pa ett stalle som kanske inte skulle stigit av pa men gjort ar gjort liksom. Vi fragade nagra till och kom pa att vi inte visste vilken buss vi skulle ta hem eller vad gatan hette dar vi skulle ga av. Efter en stund kom Kajsa som tur var pa namnet pa busshallplatsen dar vi bor sa vi fragade igen och lyckades komma pa en buss som till slut tog oss hem. Pa vag hem fran bussen hittade vi en ISD-telefon sa vi kunde ringa hem. Det var valdigt dyrt dar, det kostade hela 2,50 kr/minut.
Det var en spannande dag men manga nya upplevelser. En sak som slar mig har ar att det ar valdigt dammigt overallt men att alla manniskor, speciellt kvinnorna, har valdigt fargglada klader, rik som fattig. Pa varan gata ar det ocksa dammigt som overallt annars men de hamtar upp soporna har sa det ar valdigt rent faktiskt. Vi slipper lukten av ruttna sopor vilket jag ar valdigt glad for.
Nu ska jag och Kajsa ga hem och ta en dusch, hojdpunkten pa dagen! :)
Take care, Kriss.
Idag sa skulle vi in till stan tankte vi och inte visste vi da vilket aventyr det skulle bli. Vi borjade med att fraga Ruth pa barnhemmet om vilken buss vi skulle ta och vad olika saker hette. Darefter gick vi till busshallplatsen och tog en buss in mot stan. An sa lange gick det fint, nu skulle vi ta buss nummer 27L men efter att ha fragat flera stycken skulle det tydligen ga bra med 27H ocksa sa vi hoppade pa denna. Det vi missade var att en del av 27H gick till ratt stalle och en del gjorde det inte. Detta var den felaktiga men vi var ju redan pa sa vi fick snallt aka med och hoppas pa det basta. Pa bussen fick vi hjalp av en kille som kunde bra engelska han visade var vi skulle ga av oss hjalte oss till en tagstation i Egmore, dar betalade han var biljett och visade vart taget skulle ga och lamnade oss sedan. Han tyckte nog att vi skulle ha med oss nagon indier nu i borjan.. Vi akte taget och kom till ratt station, darifran tog vi en auto till cotton market, dit vi skulle. Nar vi val var dar var det bara en gatan som inte hade fardigsyddaklader som vi ville ha sa vi gick da till Spencers Placa dar Kajsa varit tidigare.
Har var nastan alla vasterlanskt kladda sa man kande sig nerkladd nar man kom i lite skabbiga klader. Vi at pa en pizzahat och sen gick vi i affarer for att se om vi kunde hitta nagra indiska klader sa att vi passar in lite battre. Jag hittade en dress som jag ville ha och de skulle bara sy pa armar at mig och det skulle ta 10 minuter sa de. Vi satte oss for att vanta. Forst var skraddaren pa bon se det skulle ta lite extra tid, darefter gick strommen sa vi vantade, vantade och vantade. Till slut hade det gatt en timma och strommen hade fortfarande inte kommit sa vi fick tillbaka pengarna och gick var vag. Nu hade klockan blivit sex och vid sju ar det morkt sa vi kande oss lite stressade! Vi fick reda pa vilken buss vi skulle ta av mannen i affaren, han googlade det. haha. Nar vi hittat busshallplatsen och kommit pa ratt buss sa kom vi till problemet, nar ska vi ga av? Alla vi fragade sa olika saker sa vi var smatt forvirrade. Vi klev av pa ett stalle som kanske inte skulle stigit av pa men gjort ar gjort liksom. Vi fragade nagra till och kom pa att vi inte visste vilken buss vi skulle ta hem eller vad gatan hette dar vi skulle ga av. Efter en stund kom Kajsa som tur var pa namnet pa busshallplatsen dar vi bor sa vi fragade igen och lyckades komma pa en buss som till slut tog oss hem. Pa vag hem fran bussen hittade vi en ISD-telefon sa vi kunde ringa hem. Det var valdigt dyrt dar, det kostade hela 2,50 kr/minut.
Det var en spannande dag men manga nya upplevelser. En sak som slar mig har ar att det ar valdigt dammigt overallt men att alla manniskor, speciellt kvinnorna, har valdigt fargglada klader, rik som fattig. Pa varan gata ar det ocksa dammigt som overallt annars men de hamtar upp soporna har sa det ar valdigt rent faktiskt. Vi slipper lukten av ruttna sopor vilket jag ar valdigt glad for.
Nu ska jag och Kajsa ga hem och ta en dusch, hojdpunkten pa dagen! :)
Take care, Kriss.
torsdag 9 september 2010
Indien, vilket varmt land.
Nu ar jag antligen i Indien, som du marker sa finns det inte nagra a,a,o sa du far sta ut med a,a,o. haha.
Forsta intrycket av Indien var en intensiv, patrangande och otroligt fuktig varme. Den gar inte att missa. Det som senare gick upp for mig ar att den ar konstant. Kroppen svettas sa mycket hela tiden att det kanns som att man sprungit en mil nar man bara suttit pa en stol. Man kan tro att denna varme skulle avta nagot pa natten, men nej, det gor den inte kan jag lova. Just nu ar detta det mest anstrangande men jag hoppas att jag vanjer mig efter ett tag.
Igar var vi hemma och vilade oss, tittade runt i omradet och lekte med barnen som bor pa barnhemmet som ligger i vart hus. De ar valdigt trevliga och fina barn. Lagenheten vi bor i ar valdigt fin. Den bestar av en toalett, ett litet kok, ett vardagsrum och matsal i ett samt ett sovrum. Om en manad kommer det tva tjejer till och da kommer de att fa bo i vardagsrummet.
Det var forst idag som vi skulle vara med i skolan. Vi akte skolbussen med alla barnen 8.15. Nar vi kom fram var vi med pa de aldre barnens morgonsamling och eftersom det var torsdag sa hade 3:ans tur att visa ett drama. Vi fick darefter ett schema som vi ska folja under var tid har. Den mesta tiden leder vi lasgrupper pa 3-5 barn ifran de olika klasserna. Nagra ganger har vi ocksa peronlig lasning med nagra som behover extra hjalp. Tva eftermiddagar kommer jag och Kajsa tillsammans med lararen att leda drama och musik med 4:an respektive 5:an. Tre kvallar i veckan ska vi hjalpa barnen pa barnhemmet med laxor fram 17.30-19.00. Fredagar ar vi lediga.
Vi at pa skolan idag vilket vi kommer gora varje dag. Vid halv fyra akte vi skolbussen hem igen. Det var en upplevelse. Pa vagen till skolan gar bussen tva ganger, forst med de stora och sen en andra gang med de sma. Pa eftermiddagen gar den ocksa tva ganger med manga sma var kvar och de som fatt annan skjuts till skolan akte bussen hem. Sa det var otroligt manga barn. 40 platser och vi kanske var 80-100 pers. Det var trangt, minst sagt. Eftersom skolan ligger lite utanfor staden sa ar vagarna valdigt daliga. En gang tror jag att jag hoppade 10 cm upp fran min sits. Ingen resa for den med ryggproblem kan jag saga.
Imorgon ar alla lediga eftersom det ar en festival under hela helgen sa vi kommer leka och vara tillsammans med barnhemsbarnen en del. Vi ska ocksa forsoka ta oss in till staden under helgen.
Internetcafeet som jag ar pa nu ligger valdigt nara dar vi bor men dessa datorer har virus sa jag kommer inte kunna lagga upp bilder har.
Sammanfattningsvis har mina forsta dagar i Indien varit omtumlande, varma och ofattbara. Svart att inse att jag ska bo har 3,5 manad nu men jag forsoker.
Ta hand om er alla! Kommentera garna.
Saknar er!
Kristin.
Forsta intrycket av Indien var en intensiv, patrangande och otroligt fuktig varme. Den gar inte att missa. Det som senare gick upp for mig ar att den ar konstant. Kroppen svettas sa mycket hela tiden att det kanns som att man sprungit en mil nar man bara suttit pa en stol. Man kan tro att denna varme skulle avta nagot pa natten, men nej, det gor den inte kan jag lova. Just nu ar detta det mest anstrangande men jag hoppas att jag vanjer mig efter ett tag.
Igar var vi hemma och vilade oss, tittade runt i omradet och lekte med barnen som bor pa barnhemmet som ligger i vart hus. De ar valdigt trevliga och fina barn. Lagenheten vi bor i ar valdigt fin. Den bestar av en toalett, ett litet kok, ett vardagsrum och matsal i ett samt ett sovrum. Om en manad kommer det tva tjejer till och da kommer de att fa bo i vardagsrummet.
Det var forst idag som vi skulle vara med i skolan. Vi akte skolbussen med alla barnen 8.15. Nar vi kom fram var vi med pa de aldre barnens morgonsamling och eftersom det var torsdag sa hade 3:ans tur att visa ett drama. Vi fick darefter ett schema som vi ska folja under var tid har. Den mesta tiden leder vi lasgrupper pa 3-5 barn ifran de olika klasserna. Nagra ganger har vi ocksa peronlig lasning med nagra som behover extra hjalp. Tva eftermiddagar kommer jag och Kajsa tillsammans med lararen att leda drama och musik med 4:an respektive 5:an. Tre kvallar i veckan ska vi hjalpa barnen pa barnhemmet med laxor fram 17.30-19.00. Fredagar ar vi lediga.
Vi at pa skolan idag vilket vi kommer gora varje dag. Vid halv fyra akte vi skolbussen hem igen. Det var en upplevelse. Pa vagen till skolan gar bussen tva ganger, forst med de stora och sen en andra gang med de sma. Pa eftermiddagen gar den ocksa tva ganger med manga sma var kvar och de som fatt annan skjuts till skolan akte bussen hem. Sa det var otroligt manga barn. 40 platser och vi kanske var 80-100 pers. Det var trangt, minst sagt. Eftersom skolan ligger lite utanfor staden sa ar vagarna valdigt daliga. En gang tror jag att jag hoppade 10 cm upp fran min sits. Ingen resa for den med ryggproblem kan jag saga.
Imorgon ar alla lediga eftersom det ar en festival under hela helgen sa vi kommer leka och vara tillsammans med barnhemsbarnen en del. Vi ska ocksa forsoka ta oss in till staden under helgen.
Internetcafeet som jag ar pa nu ligger valdigt nara dar vi bor men dessa datorer har virus sa jag kommer inte kunna lagga upp bilder har.
Sammanfattningsvis har mina forsta dagar i Indien varit omtumlande, varma och ofattbara. Svart att inse att jag ska bo har 3,5 manad nu men jag forsoker.
Ta hand om er alla! Kommentera garna.
Saknar er!
Kristin.
måndag 6 september 2010
då var det dags.
Ja, då sitter jag här i Borås vid datorn och insikten över att jag inte kommer sitta här på ett tag är både spännande och läskig. Jag har så klart förväntningar på resan. En del kommer kanske bli som jag tänkt men en sak som är säker är att mycket inte blir som jag tänkt. Det är väl lika bra att förbereda sig på det nu, men hur gör man det??!
Jag är väldigt trött nu, så jag ska gå och lägga mig och väckarklockan ställer jag nog på 04.30 så det blir inte så många timmar sömn inatt.. men jag ska ju sitta still i en flygstol i ett antal timmar så att vara så trött att man kan sova då är ju trots allt inte helt fel.
Jag kommer sakna er alla och jag hoppas att jag snart kan skriva igen!
Kram,
från den som just ska påbörja sin resa som innebär just bara attvarakristin,
fast på en ny och annorlunda plats.
Jag är väldigt trött nu, så jag ska gå och lägga mig och väckarklockan ställer jag nog på 04.30 så det blir inte så många timmar sömn inatt.. men jag ska ju sitta still i en flygstol i ett antal timmar så att vara så trött att man kan sova då är ju trots allt inte helt fel.
Jag kommer sakna er alla och jag hoppas att jag snart kan skriva igen!
Kram,
från den som just ska påbörja sin resa som innebär just bara attvarakristin,
fast på en ny och annorlunda plats.
onsdag 1 september 2010
Courage.
.JPG)
Det krävsMod att se igenom
Mod att älska
utan att bli älskad tillbaka
Mod att släppa andra in
Mod att se den
ingen annan ser
Mod att dela livet
med den som behöver det
Mod att inte nöja sig
Mod att ge sig ut
på otrampad mark
Mod att låna ut
utan förvänta sig något tillbaka
Ge mig mod att älska
för att du älskat mig först.
E40.
E40 blinkade ivrigt på tvättmaskinsdisplayen flera timmar 
efter jag satte på den. Jag som trodde att den nu var färdig att hänga upp. E40 var helt klart ett budskap från tvättmaskinen och till mig som jag inte förstod. Jag behövde en instruktionsbok och inte vilken som helst utan rätt instruktionsbok. Jag börjar leta och efter förstärkning från pappa hittade jag den. Jag slog ner mig vid köksbordet och började leta efter koden E40. Jag hoppades innerligt att jag inte skulle behöva rengöra något
filter eller något annat invecklat och besvärligt.
Där stod det. Jag hade hittat det. E40. Nu skulle jag äntligen förstå budskapet. E40: luckan är inte stängd. Jag kunde knappt tro det så jag skyndade mig till tvättmaskinen och öppnade luckan tryckte in en ärm som låg för långt ut och stängde luckan. Återigen tryckte jag på start och tvättmaskinen gick igång. Kunde det vara så här enkelt? Ja, det kunde det.
Är saker i livet ibland lättare än vi först trodde? Finns det lösningar som är mer geniala än vad vi kan tänka ut? Ja, jag tror det. Ibland är det tålamod som krävs, andra gånger frimodighet och ibland kanske till och med att vi är beredda ge upp allt och gå ut på vattnet. Först då ser vi resultatet och i backspegeln kan vi förstå att det faktiskt var enklare, lättare och mindre besvärligt än vad vi trodde. Nu har jag i alla fall rena kläder inför Indien och en lärdom rikare blev jag på kuppen.
Så kom ihåg:
E40, det är lättare än du tror.
Kriss.
efter jag satte på den. Jag som trodde att den nu var färdig att hänga upp. E40 var helt klart ett budskap från tvättmaskinen och till mig som jag inte förstod. Jag behövde en instruktionsbok och inte vilken som helst utan rätt instruktionsbok. Jag börjar leta och efter förstärkning från pappa hittade jag den. Jag slog ner mig vid köksbordet och började leta efter koden E40. Jag hoppades innerligt att jag inte skulle behöva rengöra någotfilter eller något annat invecklat och besvärligt.
Där stod det. Jag hade hittat det. E40. Nu skulle jag äntligen förstå budskapet. E40: luckan är inte stängd. Jag kunde knappt tro det så jag skyndade mig till tvättmaskinen och öppnade luckan tryckte in en ärm som låg för långt ut och stängde luckan. Återigen tryckte jag på start och tvättmaskinen gick igång. Kunde det vara så här enkelt? Ja, det kunde det.
Är saker i livet ibland lättare än vi först trodde? Finns det lösningar som är mer geniala än vad vi kan tänka ut? Ja, jag tror det. Ibland är det tålamod som krävs, andra gånger frimodighet och ibland kanske till och med att vi är beredda ge upp allt och gå ut på vattnet. Först då ser vi resultatet och i backspegeln kan vi förstå att det faktiskt var enklare, lättare och mindre besvärligt än vad vi trodde. Nu har jag i alla fall rena kläder inför Indien och en lärdom rikare blev jag på kuppen.
Så kom ihåg:
E40, det är lättare än du tror.
Kriss.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)